Mycket av dagens moderna teknik som surfplattor och smartphones är helt beroende av tillgången på sällsynta jordartsmetaller. Även grön teknik som alternativa energikällor är beroende av den här typen av metaller. Jordartsmetaller används i vindkraftverk, solceller och lågenergilampor. De utgör också viktiga komponenter i el- och hybridbilar. Att just grön teknik slukar sällsynta metaller är något av ett olyckligt sammanträffande. Utvinningen av den här typen av metaller är i sig är nämligen inte särskilt miljövänlig. Processen är beroende av starka syror och är mycket energikrävande. Efterfrågan på sällsynta metaller var relativt låg innan den moderna tekniken började sin framfart. Idag har priset skjutit i höjden och marknaden domineras i princip helt av ett enda land.
Grön teknik slukar sällsynta metaller
De sällsynta jordartsmetallerna är 17 till antalet. På engelska går de under beteckningen ” Rare Earth Elements (REE)”. Faktum är att dessa grundämnen inte är så sällsynta som namnet antyder. Cerium är till exempel det 25:e vanligaste förekommande ämnet i jordskorpan. Däremot så riskerar flera av dessa metaller att bli en bristvara i framtiden. Dels är de är nödvändiga i produktionen av grön teknik, dels är de trots god tillgång mycket svåra att hitta. Den amerikanska energimyndigheten har upprättat en lista med sällsynta metaller som löper risk att bli bristvara. Framförallt påpekar man att Neodymium och Dysprosium, som används i stor utsträckning i vindturbiner, ligger i riskzonen.
En annan sällsynt jordartsmetall som riskerar att bli en bristvara är Indium, som är en mycket viktig komponent i den nya generationen solceller. Den ökade efterfrågan på el- och hybridbilar har gjort att efterfrågan på dysprosium skenar. Det är inte bara grön teknik som är beroende av den här typen av metaller. En vanlig mobiltelefon innehåller kobolt, tantal och antimon. Man brukar säga att en medel västerlänning förbrukar över 1000 ton olika mineraler och metaller under sin livstid. Konkurrensen om de sällsynta mineralerna är stor, såväl den traditionella industrin som producenter av gröna lösningar behöver sin del av kakan.
En geopolitisk fråga
I produktionen av storskaliga metaller är det ett land som fullkomligt dominerar marknaden. Man räknar med att Kina står för hela 97 % av världens samlade produktion. Att just Kina lyckats bli så dominerande när det kommer till utvinningen av sällsynta metaller beror på att man satsade stort och dumpade priserna. 2005 införde landet exportkvoter och med dessa föll mängden exporterade sällsynta metaller drastiskt. Då det står klart att grön teknik slukar sällsynta metaller så har framförallt Japan försökt positionera sig som ett alternativ till det stora grannlandet och ökar den inhemska produktionen. Såväl USA som EU har sjösatt projekt för att bli mer konkurrenskraftiga inom området.
I Sverige har man identifierat flera REE-fynd som har gruvdriftspotential. Sällsynta jordartsmetaller är främst förekommande i den typ av berggrund som är kristallin, som i Bergslagens skarnmineraliseringar och Kirunas apatitjärnmalmer. En bit öster om Vättern i Norra Kärr har man påbörjat ett projekt där man utvinner nefelinsyenit. Projektet har ett mycket gott internationellt anseende och anses vara ett av de mest lovande i Europa ur såväl en ekonomisk som en miljövänlig synvinkel. EU-kommissionen drog igång ett Europeiskt projekt, EURARE, år 2011 för att skynda på utvecklingen av den här typen av produktion.
Tillgången på sällsynta metaller är stor över hela jorden, delvis på grund av att att grön teknik slukar sällsynta metaller. Går det inte bara att öppna nya gruvor och utvinna dessa metaller? Att öppna nya gruvor tar lång tid och är dyrt. Man räknar med att ungefär 200 gruvprojekt håller på att startas upp utanför Kinas gränser. Risken finns dock att en stor del av dessa misslyckas på grund av allt för höga omkostnader.
En svensk upptäckt
De sällsynta metallerna är en svensk upptäckt. Den första kända upptäckten av ytterjordsmetaller tillskrivs gruvarbetare i Ytterby gruva år 1794. I gruvan, som ligger på Resarö utanför Stockholm, hittade man ett tungt svart mineral. Kemisten Johan Gadolin undersökte mineralet och fann att dess huvudkomponent utgjordes av ett nytt grundämne som man valde att kalla för ytterjord. Upptäckten ledde till att sju nya grundämnen kunde identifieras, ett världsrekord som fortfarande står sig. Två av de metaller som döptes efter upptäcktsplatsen, terbium och yttrium, används exempelvis i elbilar och platsar som exempel på hur grön teknik slukar sällsynta metaller. De övriga fem grundämnena som genom åren baserats på upptäckten i Ytterby är: erbium, ytterbium, holmium, thulium och tantal.
Johan Gandolin är dock inte den ende svensk som upptäckt den här typen av metaller. En annan svensk som lämnat ett stort avtryck i de sällsynta mineralernas upptäcktshistoria är Jöns Jacob Berzelius. Han omnämns ofta som den svenska kemins fader. År 1803 upptäckte man ett okänt mineral i Bastnäsgruvan vid Skinnskatteberg i Bergslagen. Mineralet kallades för Bastnäs tungsten, idag känt som cerit. Berzelius undersökte mineralet och lyckades identifiera en helt ny metall. Denna uppkallade han efter asteroiden Ceres, mineralet kallades för cerium. Man fortsatte att undersöka fyndet från Bastnäsgruvan och hittade en hel rad av sällsynta jordartsmetaller. Tre av dessa är neodym, prasodym och lantan. Att grön teknik slukar sällsynta metaller är mycket tydligt i de av Berzelius upptäckta metallerna. Samtliga ligger i riskzonen för att bli bristvaror enligt listan som den amerikanska energimyndigheten tagit fram.
Visioner för att säkra framtida tillgång
Sammanfattningsvis så kan man ställa sig frågan om Johan Gadolin förstod vikten av sin upptäckt. Det är endast under de senaste tjugo åren som efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller drastiskt ökat. Att grön teknik i stor utsträckning bidrar till att en del sällsynta metaller riskerar att bli såpass ovanliga som namnet antyder blir alltmer känt även utanför de energiintresserades kretsar. Vilka visioner finns för att säkra tillgången på dessa eftertraktade metaller i framtiden? Rester från gammal gruvbrytning anses av många vara ett sätt att täcka behovet av sällsynta jordartsmetaller. Idag saknas de tekniska lösningarna för att metoden ska vara lönsam, men många ser den som ett hopp för framtiden. I Sverige har regeringen satsat på att synliggöra fem strategiska områden som ingår i en mineralstrategi. Denna ska säkra landets position på gruvmarknaden och främja utvinning med ökad miljöhänsyn.
